Bilden av mig själv

Under det senaste året har jag nästan bara målat med mig själv som objekt i bilderna, det enda jag sa att jag inte skulle göra. Jag var motståndare till det för att jag tyckte det kändes obehagligt, jag gillar inte att se mig själv, hade svårt att se att jag som objekt tillför något till verken men nu ser jag att jag gömde mig själv lite bakom att bara måla andra människor. Menar inte att andra gömmer sig bakom att måla andra, men för mig var det nog så.

Men sen kände jag att det nog är viktigt att jag gör det, jag har alltid haft mindervärdeskomplex och svårt för att stå i fokus för andras betraktande. Det är ju jobbigt att se sig själv utifrån, och att dessutom visa upp sig själv på väggen sen för alla att se, det blir verkligen en slags terapi att utsätta sig för det. 

Min lärare sa alltid att man ska fråga sig själv varför man vill måla ett visst motiv. För mig är nog svaret att jag övar på min självbild men också att jag försöker säga något om vem jag är. Och jag är en sån som inte vill bli betraktad, jag är lite flyktig, orolig, lite obekväm många gånger så jag känner att jag egentligen visar en ganska sårbar sida i mina motivval. Det finns ju något undvikande och distanserat i bilderna men samtidigt med en närvaro. Det är mycket motsättningar i bilderna. Jag försökte att inte måla en drömtillvaro utan ett här och nu, precis som det är och kan vara.

Jag vill måla situationer som gör att tankarna går igång. Varför sitter/står/ligger hon där? Vad är det här för situation? Vad tänker hon? Vad är det för plats? Jag vill förmedla en stämning mer än att berätta en historia med början och slut. Nu vet jag ju inte alls om det här är tankar andra känner men det är så jag ser det och tänker på det.

Jag jobbar väldigt noggrant med titlar. För mig är det ett väldigt viktigt arbete i min konst. Titeln är en ledtråd och viktigt i läsningen av verket. Men titeln får heller inte bli övertydlig, det ska helst vara utan givna svar, för så fort det finns givna svar så försvinner lite av magin tycker jag.

Jag tänkte berätta lite mer om varje verk och jag ska försöka göra det utan att ge för mycket information, för så fort man gör det så stör man andra personers läsning av målningen.

Inte riktigt där, olja på linneduk, 116×77 cm, 2022

I den här bilden är det ju tydligt distanserat och jag är delvis dold för betraktande. Det är flyktigt men samtidigt med en tydlig närvaro av här och nu. Titeln kan ju syfta på många olika saker. Kan syfta på att inte vara riktigt där – bokstavligt eller mentalt. Är jag på väg ut eller in?

T.v. Tillblivelse, olja på linneduk, 136×77 cm, 2022. T.h. Modifiera, olja på linneduk, 116×77 cm, 2022

Tillblivelse – Fosterställningen och att jag ligger där omgiven av mina kläder, för ju tankarna till en livmoder. Att bli till. Formas av sina ting, sina kläder. En position som signalerar att man söker skydd eller trygghet.

Modifiera – Växter är ju modifierbara. Du kan genom att knipsa och toppa styra dom dit du vill. När de blir för stora vill de ha mer plats för sina rötter. Det blir symboliskt.

Omsluten, olja på linneduk, 54×77 cm, 2022

Omsluten av vad kan man fråga sig? Det är ju en ganska öppen bild. Men samtidigt är det ju något med ljuset som kommer in och omsluter. Även här en distans med ryggen emot betraktaren. 

T.v. Hymn, olja på linneduk, 75×50 cm, 2022. T.h. Högre än du och jag når, olja på linneduk, 75×50 cm, 2022

Hymn – hymn betyder ju ungefär lovsång, här tänkte jag på en lovsång till skapandet och naturen, den här kom till i en jobbig tid, jag sökte en plats där man kan vara sig själv med alla sin egenheter och konstigheter, men ändå blev det inte så fullt ut, som man kan se av poseringen. Det här att inte vilja bli sedd fast man är ute i det öppna.

Högre än du och jag når – något onåbart, jag känner ofta en längtan eller ett behov av att vara utom räckhåll, utan att bli betraktad av andra, att gå undan.  

Dörren går inåt, olja på linneduk, 50 x 75 cm, 2022

Vem är man när ingen betraktar? Den här lilla vandrarstugan kändes befriande öde men samtidigt lite utsatt. Något frånvarande. Hur är man i en främmande miljö? 

Jag tror det kan vara så att det saknas en bild i den här serien, som ännu inte är målad. Jag får se när jag tar mig an den sista bilden, men här är serien samlad så som den är nu.

2 Replies to “Bilden av mig själv”

  1. Så roligt att få läsa dina tankar bakom. Dom är verkligen jättefina. Intressant att se att det bara är en som faktiskt är framifrån så något har ju hänt?! Kanske vågar du mera nu? Den lite allvarsamma blicken får mig att tänka på hur jag själv ser ut när jag tänker, många uppfattar mig som sur, när jag som introvert, går in i mig själv, in i mitt egna universum. Kanske är du som jag? 🤗

    1. Tack så mycket! Ja precis, bra iakttaget. Jag hoppas och tror det att jag vågar mer nu. Jaa förstår vad du menar, så som man ser ut när ingen tittar, när man är inne i sig själv, jag känner igen mig i det du säger. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Please Wait